Beslutsångest

Kom för en stund sedan tillbaka till jobbet efter intervjun för utbildningen jag har sökt. Det kändes bra. Han var trevligt och det gick lätt att prata och svara på hans frågor. Det enda negativa var att de inte alls är positiva till någon som helst ledighet under utbildningen. Bye Bye Japan. Under förutsättning att jag kommer in. Så just nu vet jag nästan inte vad jag vill. På ena sidan ligger utbildningen, som jag VERKLIGEN vill läsa, och det kommer leda till arbete som jag vet att jag kommer älska. På andra sidan ligger Japan, och ett barn till. Det är inte ett självklart val. Detta är ju ingenting jag ens behöver fundera förrän jag får antagninsbeskedet (i v.26), men det är svårt att låta bli. Kanske vore det bättre att jobba, resa till Japan i 3 veckor och sedan försöka skaffa barn, och plugga direkt efter en mammaledighet, än att plugga nu och sedan bli gravid och mammaledig direkt när jag har pluggat färdigt. det känns ju ganska skönt att jag har en plan som känns kul även om jag inte kommer in, men det känns trist att jag inte kan kombinera plugg och Japan. Barn nr 2 hade jag liksom ställt in mig på att vänta några år till på. Men om vi inte kan åka till Japan på 2 år... så kommer det inte bli av (nej att åka på sommaren är inget alernativ då det är dödligt hett där.) Det är bara att vänta och se. Kommer jag inte in så är det ju inget att fundera på.